Varje, varje, varje dag ,läser man om våldtäkter. Det tar alldrig slut. Man ser folk på spårvagnen som förstrött slänger ett öga på rubriken om 12 åringen som blev utsatt för gruppvåldtäkt och sen bläddrar de vidare och vardagen rullar vidare. Rullar vidare för alla oss andra. Men inte de våldtagna flickorna och pojkarna. Deras liv är mer eller mindre förstörda.
Idag läser jag på första sidan i Metro om en 17-årig kille som hotade och våldtog en lite äldre man flera gånger och nu döms till tre och ett halvt års fängelse. Åklagaren ansåg inte våldtäkterna vara grova. Jag ryser, vänder blad och möts av rubriken: "Den 12-åriga flickan våldtogs på vinden". Jag orkar egentligen inte läsa mer. Orkar inte ta in all olycka men jag läser ändå. Den så kallade "våldtäksligan" har slagit till igen. Tre män mellan 19 och 23 år våldtog flickan på en vind där hon inte hade en chans att ropa på hjälp eller fly. Om männen fälls får de mellan 4-10 år. De beskrivs som långa fängelsestraff. Hur f-n kan det vara långa straff? Livstid är det enda rimliga när de här vidriga killarna systematiskt våldtagit flera tjejer, bura in dem tycker jag!
Gärningsmännen får sina straff och släpps sen ut igen förhoppningsvis med ändrad syn på kvinnor (men antagligen inte) men offren då? Vem hjälper alla offer? Vilken hjälp kommer den 12-åriga flickan få? När vi har långa köer för att få prata med en psykolog, vård som inte fungerar och när det gång på gång känns som att rättsväsendet är på gärningsmannens sida, vem hjälper offren då?
Hur mycket stöd får tjejerna som blev utsatta för gruppvåldtäkter av rika chefer? Deras liv har trasats sönder, vem finns där då?
Och tro mig, jag vet. I Sverige får man ingen hjälp. Man ska vara glad om våldtäksmannen ens får ett straff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar