Konsten att vara en elak lärare som kör över elevers vilja.

Jag vet att jag varit lite dålig på att uppdatera bloggen på sistonde men har inte haft någon inspiration för fem öre. Jag kom i alla fall och tänka på någonting oerhört kränkande som jag var med om som ung tonåring. Det var såhär...

Jag gick högstadiet på en Montessori skola i centrala Göteborg. Det var en ganska liten skola utan några paralellklasser. Inom tankesättet Montessori ingår det att man ska hjälpas åt och t ex städa på skolan och duka fram till maten osv.
Man hade en städvecka med sin grupp en gång i månaden som vi allihopa givetvis hatade. Man var avundsjuk på alla "normala" skolor som slapp sånt och dessutom kunde vi inte förstå varför vi skulle behöva städa på skolan när vi dessutom städade hemma? Jag kan även såhär i efterhand tycka att det är en förälders uppgift att lära sitt barn om städning och ansvar och en skolas ansvar att se till att vi får den kunskap vi behöver och inte använda oss som städhjälp. Dessutom hjälpte aldrig lärarna till vilket gjorde att det kändes ännu mer orättvist. Nå, till saken hör att i våra städuppgifter även skulle städa toaletterna på varje våning. Vår skola var alltså uppbyggd på det sättet att den var 4 våningar och var egentligen ett vanligt hyreshus. Man fick alltså springa upp och ner för trapporna mellan olika lektioner (lärarna fick ta hissen, inte vi.).
På varje våning fanns det två toaletter som alla kunde använda.
Vid åldern 13 ungefär så hade de flesta flickorna i klassen eller åtminstonde hälften fått sin mens och tyckte då givetvis att det var sååå jävla piiinsamt att slänga bindorna i papperskorgen!!!! Det som var ännu mer pinsamt var att även killarna städade toaletterna och då såg bindorna i papperskorgen när den byttes och dessutom gärna uppmärksammade detta genom skrik som: åååh, fy vad äckligt, kolla vad som ligger i papperskorgen!!!!!
Det här upplevde vi tjejer som ett enormt problem och om man den dagen hade mens kändes det som att alla såg på en att det var just min binda i papperskorgen när pojkarna började ropa.
Dessutom kissade killarna så gott som ALLTID utanför toaletten och på ringen vilket vi tjejer aldrig gjorde.
Killarna skulle alltså ta bort sopor med bindor och tjejerna torka kiss från slarviga killar medan lärarna inte gjorde någonting utan såg på så att ingen fuskade.
Det nästan värsta av allt var att städningen ingick i rasten så att den veckan man hade städning blev lunchrasten minst en halvtimma kortare vilket då gav knappt en halvtimma för att hinna äta och slappna av lite.
Hela systemet var rent ut sagt skit och lärde oss absolut ingenting om ansvar eftersom man istället gjorde ALLT för att slippa städa (sprang iväg när lärarna inte såg, skolkade, låtsades att man hade städat fast man inte hade det) och ingenting blev gjort.
Eftersom alla tjejer i klassen höll med om mitt förslag att vi skulle ha skilda toaletter för tjejer och killar så tog vi upp det. Med en tjejtoa och en killtoa skulle vi slippa pinsamma incidenter med blod i papperskorgen, vi skulle slippa torka kiss och dessutom känns det som en naturlig grej att ha skilda toaletter, gå in på vilken restaurang som helst t ex.
Men icke. Svaret vi fick var att det inte var (håll i er) JÄMSTÄLLDT (!) att ha skilda toaletter. Inte jämställdt alltså. Köper ni det argumentet? Inte jag heller. Att lärarna och rektorn kunde med att ignonera en idé från ett gäng tonårstjejer som precis fått sin mens och inte var bekväma med att skylta med det för omvärlden, det är en gåta.
Vi gav oss i alla fall inte utan tog upp det en eller två gånger till. Noll respons.
Tillslut tröttnade tjejerna i klassen och jag fick ensam (som vanligt så var det alltid i den klassen) med undantag för någon vän, fortsätta att ta upp det med lärarna ytterliggare några gånger men de tvärvägrade.
saken rann ut i sanden och terrorn med hånfulla kommentarer om bindor och kiss över hela golvet fortsatte.

När vi gick ut nian så fick vi ett diplom av våra lärare där de stod vad de trodde att vi skulle passa att jobba med i framtiden eller vad de trodde att vi skulle bli. Alla fick finurliga yrken och roliga kommentarer. På min stod det: Toalettrengörare.
Det lästes upp för klassen och lärarna skrattade så att det kiknade. Jag var tyst. Och förödmjukad. En av lärarna sa: "Ja, tänk vad du kämpade för det där med toaletterna så mycket, hihi".
Lärarna tyckte det var ett roligt skämt och utgick ifrån att jag "växt ifrån de där stolligheterna" och inte längre tyckte att vi skulle ha skilda toaletter eftersom jag inte hade nämnt det på något år eller så.
Det kunde inte ha mer fel. Jag bara insåg att ibland är det inte värt energin att kämpa mot mossiga elaka lärare utan bättre att skita i det man tycker och tror på.
Jag tror inte att de insåg hur sårad jag blev av det här diplomet. För det första hade jag inget kul eller finurligt yrke som de trodde att jag kunde jobba inom, dessutom hade jag ju varit fullt allvarlig med toalettfrågan.

Det är ett mycket bra exempel från min barndom på hur lärare fullständigt kör över elever, är elaka och behandlar barn som skit. Ibland önskar jag att de själva förstod hur dåliga lärare de var, hur omotiverad man blev av den skolan och hur fel de nästan alltid hade. Med vissa undantag, vissa lärare var underbara där.
Det kan tyckas som en liten sak men för mig var det inte de. Jag blir fortfarande förbannad när jag tänker på det. Sånna kalla elaka människor skulle inte få vara lärare och det här var bara en av flera övergrepp de sysslade med.
Allt för en enkel fråga om delade toaletter.