Dumburken.

Jag blir förfärad när jag läser en artikel i Metro idag som handlar om tv-vanor inom familjer.
Jacob Bjur vid Göteborgs univesitet och barnpsykologen Gunilla Niss pratar om att tidigare har tv:n varit "lägerelden" som man träffas och umgås vid hela familjen men att det inte är så längre för att pappa har en mini-tv, mamma kollar tv på datorn och brorsan kollar på tv i sin mobil. Kontentan är att barnen blir skadade av detta för att man inte umgås längre. Vad hände med att leka med sina barn, läsa för sina barn eller bara sitta och prata och dricka saft eller vad som helst? Att en familj aldrig umgås om de inte sitter bänkade framför dumburken är helt ofattbart för mig som kommer från en familj där man lekte, läste, pratade, gick på teater eller promenader. Självklart är det trevligt att en fredag kolla på Let's dance (eller nåt) tillsammans och sitta och småmysa och diskutera det efteråt men om det är det enda man kan tänka sig att göra tillsammans vet jag inte vad det är för fel på föräldrarna!?
Vill man inte när man skaffar barn, umgås med dem? Spendera tid med det man älskar mer än någonting annat: sin partner och sitt barn.
Jag blev bara ledsen på artikeln och att det inte fanns någon kritik från nån eller någonting...
Jag blev inte jättesugen på att slänga mig i sängen och glo på alla program jag brukar glo på när jag kommer hem. Jag vill nog hellre ta en kopp te tillsammans med Johan och uppskatta vår dyrbara tid tillsammans, uppskatta den till 100 % och inte ta det för givet...