LÄser i dagens Metro att över 700 människor har dött i Chile på grund av en jordbävning som var den kraftigaste på över 100 år.
Bilderna man får se ser ut ungefär som det såg ut i Thailand 2004 efter tsunamin och 1700-tals staden Curicó är lagd i ruiner.
Varför görs det ingen gala till de här människorna? För jag antar att det inte kommer att göras det. Ingen smstjänst dit man kan skicka 50 spänn eller gråtmilda kändisar som sjunger på galor för att hedra offren(eller snarare tjäna pengar och se bra ut för omvärlden).
Är dessa liv inte lika viktiga som de på Haiti? Jag tycker det är så himla konstigt men det är nästan som att det går i olika trender. Som bland volontärer, där är det ju olika mode på vilka slags människor man vill hjälpa. Ibland vill alla hjälpa hemlösa och ibland vill alla jobba ideellt på kvinnojourer, det går i vågor. Är det samma sak här, just nu ligger det inte i trenden att tycka synd om chilenare utan det är ett annat slags folk vi ska sörja. Otur för alla chilenare som behöver hjälpen nu...
För övrigt kommer det att vara en rolig vecka, brorsan fyller år på tisdag så ska hem till honom och på söndag börjar nya avsnitt av Gossip Girl :)
4 kommentarer:
Håller med dig babe, är det inte fruktansvärt konstigt? Känns faktiskt som medierna nästintill mörkat det som hänt i Chile, eller hur?
Apropå seriestarter glöm inte Dating in the dark imorrn klockan 20.00 på 5:an, jag tror det blir hysteriskt roligt! Pöss
Jo men eller hur, men vi får väl se hur det fortskrider....
Jag vet, ska bli jättekul att se hahahah!
pusss
Nu vill jag verkligen inte låta cynisk och hemsk, men det låter ju så ändå... Tror det hela handlar om siffror. 700 personer är 700 tragedier, men både tsunamin och Haiti var ganska rejält mycket mer än så.
Sen är det intressant varför man egentligen alls bryr sig om och gör galor för någon katastrof alls, så länge Afrika ser ut som det gör. Det finns liksom en sorts måttstock för resten av världen och en för Afrika. Hade vi samma skulle nästan inget utanför Afrika någonsin vara värt att nämnas, i jämförelse.
Förlåt för cynismen i att mäta olycka i tal, men ja, det var väl mer ett sätt att försöka svara på ditt (förmodligen retoriska, sorry) varför.
Jo jag håller med dig om att det kan handla om antal personer som blir drabbade. Men hur hemskt är inte det då?Och vart går gränsen för hur många som måste dö innan man ska bry sig?
Jag håller även med om att det är märkligt det där med galor och masshysteri för att hjälpa enstaka händelser istället för att se på det stora hela vad som behöver förändras och vilka som är i ständigt behov av hjälp!
Sen vet ju alla att ingen skänker en massa för någon annans skull utan bara för att få känna sig duktig och slippa ha dåligt samvete.
Och kändisarna samlar bara pluspoäng enligt mig...
Skicka en kommentar